aj!

Glömde att berätta det förut. När jag cyklade hem ramlade jag. Det var nedförsbacke precis innan jag skulle korsa stora vägen. Syntes inte att det var halt, men det var halt så in i bängen! Så ramlade på sidan, för jag kunde inte bromsa varken med cykeln eller med fötterna. Läskigt var det! En man som kom cyklandes efter mig frågade hur det gick, men jag var så chockad att jag itne kunde få fram ett ord. Allt gick så fort.

Nu känns det rätt bra i sidan, kommer få ett fint blåmärke där. Kanooon!

Som om inte det skulle vara nog. När jag skulle ställa in cykeln hemma i garaget, slälde jag igen dörren för att den skulle gå igen. Då känner jag att en stor hög med snö landar i huvudet.
Otursdag vill jag påstå.

Xoxo / Josefine


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0