Aldrig mer
Igår natt var den värsta i mitt liv.
Sagt hejdå till Eric i telefon 00.41
Somnar
Vaknar 01.30 av att jag hostar som en galning
Försöker somna, men det går inte. Går ner och tar host medicin. Mamma vaknar av mitt hostande och hjälper mig att bulla upp med kuddar så jag ligger högt.
Försöker sova igen
Vaknar 02.27 av att jag inte kan andas och Mamma hjälper mig till fotöljen. Somnar där helt utmattad av hostan. Sover oroligt och drömmer en massa konstigt. Vaknar tre timmar senare av att ngn går upp för trappan. Hon hjälper mig till sängen igen och ger mig mer hostmedicin.
Jag sover till 13.00, vaknar av att telefonen ringer. Min älskade.
Hela dagen var jag trött och orkeslös, men blev bättre framåt kvällen som det brukar bli. Tittade på film. Syrrans favvo: Pirates of the Caribbean. Tsm med min mat för dagen. Feta + gurka. Mums
Idag 8/9 har jag varit hos hudläkaren. Det var jobbigt att ta bilen in till stan, svettades och kallsvettades som jag vet inte vad. Läkaren gav mig recept. Åkte och tog ut det. Piller + kräm.
VC ringde och sa att läkaren ville träffa mig innan de skulle skriva ut ett sjukintyg till jobbet. Så åkte dit. Pratade lite, sen kom chocken: Blodprov i armen. Ja får hjärtklappning varje gång de säger att de ska ta det. Jag är så spruträdd. Det är inte det att jag är svårstucken, nej, det är att jag blir svimfärdig och på gränsen till att svimma varje gång jag behövt lämna prov sådär. Så hon som skulle ta provet frågade om jag ville ligga ner. Det var det bästa som hänt. Kännde inte mig svimfärdig när det var klart. Gjorde det lite efteråt, men det var en otrolig skillnad. Det ska jag göra jämt från och med nu.
Fick medicin och min intyg, sen fick jag gå hem.
Nu tänkte jag se trejde POTC filmen och känna mig stolt för att jag klarade av sprutan! Kalla mig töntig, men jag bryr mig inte. Jag börjar typ tjuta så fort jag ser en spruta, så jag SKA vara stolt över mig själv!
Xoxo / Josefine
Kommentarer
Trackback
