jossakossa

20 maj
Onsdagen började med ett 4 timmar långt kursprov i aulan. Eftersom pollenallergiker, och jag som också var förkyld samtidigt, måste snyta och fräsa rätt ofta, var det svårt i aulan. Där var det knäpptyst. Inte som att jag vill fräsa ur hela näsan för kung och fosterland som jag brukar göra. Det är bara pinsamt. Så det slutade med att jag blev tjock i skallen av att inte kunna snyta mig ordentligt, men jag vande mig efter ett tag.

Provet behövs inte talas om.

Efter det var de Projektarbetes-pratabetyg-snack. Det gick bra, VG fick vi så vi är helt nöjda, det var ju  trots allt kemi, eller hur R? :) Duktiga var vi.

Gabbi och jag blev superduperglada när vi fick MVG på vårt psykologiarbete! Yes!

Efter skolan skulle jag åka till min kusin Emma och hälsa på henne och hennes bebis i NKPG. Vi hade bestämt att fika så jag gick till närmsta bageriet för att leta efter kanelbullar. Där var de slut.. Hade de någonting utan nötter?  NEJ. Gick till ingeborgs istället. Men där var bullarna också slut. Allternativet var giflar.. Det är inget roligt kaffebröd..

Min sista utväg blev pressbyrån och där stod min syster helt oväntat. Så fick sällskap en stund :P Där fanns det fikabröd iaf och jag bar iväg till NKPG. Där möter jag min kusin med en barnvagn där världens sötaste unge låg i! Efter en massa prat och en kringelikrokväg senare var vi framme. De bor i världens finaste lägenhet!

Vi drack te och skrattade och pratade. Det var en underbar känsla. Har alltid tänkt henne som den stora kusinen, men nu är man nästan på samma nivå. 5 år är inte så mycket när man blir äldre. Vi är allt lite lika i sättet, gulligt. Lillpluttan gillade mitt långa hår, roligt och dra i :P Hon har kommit på att det är roligare att stå än att sitta i knät, gulligt tycket jag.

När mannen i huset kom hem ville han till de nyöppnade affärerna, så jag följde med dem. Hittade ett matchande armband till mitt halsband jag ska ha till balen, så jag slog till direkt :) Efter mycket föstershoppande och en sväng in i matbutiken var det dags för mig att åka hem. Det sista jag ser av lilla Olivia är ett stort leende mot mig.

Tack för en supertrevlig eftermiddag/kväll!